2023-06-30
Det är glädjande att se vilka investeringar Norrköpings Hamn har gjort och gör, i sin verksamhet. Just nu händer det mycket i många hamnar och det lovar väl för framtiden. Men det räcker inte att enskilda aktörer förbättrar möjligheterna för sjöfarten om inte modellen håller.
Ingen blir gladare än vi när politikerna samfällt sjunger sjöfartens lov. De har ju helt rätt när de skriver att det inte finns några köer på sjön och att samhället som helhet skulle vinna på att alltmer gods fördes över på köl och därmed kunna avlasta överfulla landsvägar och järnvägsspår. Men när lovorden synas ser vi en verklighet som inte stöttar de vackra fraserna. För så länge sjöfarten finansieras annorlunda än de övriga transportslagen, kommer de vackra orden aldrig att realiseras.
Just nu planerar Sjöfartsverkets stora höjningar av både lotsavgifter och farledsavgifter, vilket Sjöfartsverket är tvingade till eftersom statsmakterna kräver att de ska visa ett plusresultat, dvs deras kostnader för muddring, utmärkning, lotsar, sjökort och allt annat som Sjöfartsverket är ålagda att utföra måste betalas av handelssjöfarten. Vi skulle köpa det resonemanget om alla transportslag behandlades lika, men så är det inte. Utländska lastbilar kan nöta på svenska vägnätet utan att de princip betalar något för det, medan stora utländska fartyg betalar hundratusentals kronor för att använda vattnet de flyter på.
Just nu vill Sjöfartsverket höja farledsavgifterna med 7,3 procent från och med årsskiftet. Därutöver föreslås en höjning av lotsavgifterna på 15 procent och taxan för isbrytning vid beställning föreslås höjas med 9,8 procent. Genom att sjöfarten måste betala dessa infrastrukturkostnader, som väg och järnväg i stor utsträckning (i relation till kostnaden) slipper, kommer inte överföringen ta fart. Det blir helt enkelt för dyrt. Om staten i stället behandlade alla transportslag lika skulle kalkylen ändras och sjöfarten öka.
Ska vi fullfölja visionen om alltmer gods på våra vattenvägar krävs det alltså att det offentliga Sverige ger alla transportslagen lika förutsättningar. Kan järnvägens trafikledning finansieras via statskassan borde Sjöfartsverkets VTS-centraler också göra det. Snöröjer vi våra landsvägar via statliga anslag, borde isbrytningen i Bottenviken finansieras på samma sätt. Idag är det i stället sjöfarten in och ut ur Norrköpings hamn som får betala isbrytningen i Norrland, tillsammans med sjöfarten i övriga Sverige.
Den nuvarande regeringen har hittills fokuserat på att stärka den svenska rederinäringen, och det har vi ingenting emot. Det är viktigt för hela Sverige att vi har en stark rederinäring i Sverige, en näring som visar att det går att göra sjöfarten grönare för varje fartygsbeställning som läggs vid ett varv. Men vi måste samtidigt förstå att de flesta fartyg som fraktar ut vår svenska export, eller tar hem våra importerade varor, bär allt annat än svensk flagg. Precis som på landsvägen där de utländska bilarna nu är fler än de med svenska registreringsskyltar alltså.
Så låt oss därmed likställa de utländska lastbilarna med de utländska fartygen! Låt sjöfarten slippa betala för sin isbrytning, precis som de utländska (och de svenska) lastbilarna gör dag. Låt oss slippa betala för fritidsbåtstrafikens kostnader som Sjöfartsverket (och därmed handelssjöfarten genom sina farledsavgifter) står för idag.
Om detta genomförs lovar i alla fall jag att sluta kräva lägre farledsavgifter. För självklart ska de utländska rederierna betala något för att de använder vattnet (det behövs ju bland annat både muddring och utmärkning) – men det ska ske på lika villkor.
Vi drömmer alla om att mer gods ska föras över från väg till sjö, och vi vet att det är möjligt – om näringen ges rätt förutsättningar!
Berit Blomqvist, vd Sveriges Skeppsmäklareförening med 118 medlemsföretag i hela Sverige.
Läs mer om Sveriges Skeppsmäklareförening här
Gästkrönikan är en kommenterande text och krönikören svarar själva för analys och ställningstagande i texten.
