2023-11-22
I decennier har vi optimerat våra logistiksystem så att de totala logistikkostnaderna ska bli så låga som möjligt. Lokal lagerhållning har ersatts av distributionscenters som ibland försörjer hela Europa från en central lagerpunkt för att få maximala skalfördelar. På samma sätt har effektiva och billiga sjötransporter från Asien, dit produktionen flyttades, bidragit till att lagervolymerna i stor utsträckning har varit ”under transport”.
Men när pandemin den hårda vägen visade oss vad brist på lagerhållning kan leda till och när jättebåten Ever Given gick på grund i och blockerade Suezkanalen förändrades allt. Vi fick den hårda vägen lära oss att lokala och regionala lager faktiskt är bra att ha. Med en klimatkris flåsandes i nacken kommer transportkostnaderna att öka, inte minst till följd av högre miljöavgifter. Logistikkalkylen kommer att förändras. I stället för att jaga kapitalbindning som vi har gjort de senaste decennierna så kommer vi att jaga transportkostnader. Lagervolymerna kommer att öka så att transporterna ska kunna konsolideras bättre och för att minska sårbarheten i våra försörjningssystem. Produktion kommer att flyttas från andra kontinenter till Europa med kortare transporter som följd och vi kommer inte längre att ha råd att stressa sönder våra logistiksystem med för mycket JIT-leveranser och expresstransporter. Samtidigt kommer transporter med lågt klimatavtryck att prioriteras för att minska emissionerna av växthusgaser.
Järnvägen är viktig, men vi ska inte förledas att tro att den kommer att kunna byggas ut tillräckligt snabbt för att ta hand om alla de transporter som idag går på landsväg till/från och igenom vårt avlånga land. I vår forskning om elektrifierade lastbilstransporter blir det dessutom allt tydligare att elsystemen inte kommer att klara de krav på laddning som de långväga godstransporterna kommer att kräva. Med en sådan utveckling har våra hamnar en särställning. En hamn är inte bara en del av ett sjötransportsystem, utan också en nod kring vilken vi kan bygga upp framtidens klimatsmarta försörjningskedjor. Här har de regionala hamnarna en gyllene framtid. Mer lagerhållning i närheten av hamnarna, intermodalitet med järnväg, men också med regionala elektrifierade lastbilstransporter som kan laddas på natten då kapaciteten i elnätet räcker till är nyckelkomponenter i den klimatsmarta logistiken.
Men det förutsätter att även sjöfarten tar ansvar för sin del av omställningen och minskar sina utsläpp. Det går inte längre att leva på den enkla logiken att ett fartyg genom sin storlek förbrukar mindre energi än en lastbil per enhet last och att sjötransporter leder till färre trafikstockning jämfört med landtransporter, etc. Det kommer också att krävas ett stort logistikkunnande och ett offensivt entreprenörskap som sträcker sig längre än svaveldirektiv, klimatstyrande hamnavgifter och en evig önskan om mer statligt stöd. Vi kan nämligen inte förvänta oss att omställningen till fossilfria godstransporter kommer att drivas från politiskt håll med statliga pengar – det är näringslivet som förväntas göra jobbet, vilket inkluderar utvecklingen av framtida infrastruktur.
Fältet är öppet för hamnarna att ta en proaktiv roll i omställningen till en fossilfri transportsektor. Efter att i många år har arbetet tillsammans med Norrköpings hamn i Östergötlands regionala utveckling så är deras roll i omställning till klimatsmart logistik tydlig för mig. Som nod och infrastruktur för de stora sjö- och landflöden har Norrköpings hamn en naturlig position i att få ihop de olika aktörerna i de olika systemen och få dom att dra åt samma håll. Det är i hamnen som både fartygen och landtransporterna kan få tillgång till alternativa bränslen och landström, och det är där som godsvolymer och flöden konsolideras. Potentialen finns – men den kräver att man kliver fram och visar att man är beredd att ta ledartröjan i den här utvecklingen.
Här tycker jag man ska ta lärdom av ett initiativ som redan finns i kopplade till sjöfarten. Inom ramen för COZEV (www.cozev.org) samverkar stora varuägare för att med gemensamma mål om fossilfria sjötransporter tillsammans driva fram en omställning. Genom COZEV har dom möjlighet att kommunicera med en gemensam röst om policyfrågor och konkreta åtgärder och driver därigenom aktivt takten och ambitionsnivå i omställningen.
Prof. Mats Abrahamsson
Linköpings Universitet
En kreativ samverkan mellan Sveriges och Östersjöns hamnar, ett svenskt COZEV, borde kunna skapa både nya marknader och spännande klimatsmarta logistiksystem med hamnen som nod. Tillsammans blir man den infrastruktur som behövs för en effektiv och proaktiv omställning.
…………….
Gästkrönikan är en kommenterande text och krönikören svarar själva för analys och ställningstagande i texten.
